LVMH

Bussresan både hem och dit var mycket spännande.
Det finns  väldigt lustigt folk.
Denna gången (okej alla gånger jag nämner 'lustigt folk' brukar det handla om samma) bönner.
Ni vet sådana där killar som har fulaste frisyren + jeansen instoppade i strumporna + örhänge. Ni kan googla på Partille-killar tror jag om ni vill se en bild.
Och tjejerna är fjortisar.
Usch jag hatar sådana människor.
Att dom inte inser hur dom ser ut.

Men så lämnade jag ju de fina kvarteren i inne stan för att åka ut på landet.

Det var en engångs grej kan jag lova. Det insåg jag redan innan jag åkte och framför allt nu efteråt.
Jag kände inte igen mig någonstans.
 Jag och mina kompisar satt bara och såg när det ena fula huset efter det andra fula huset svishade förbi.

Om bussen av någon anledning skulle bli tvugna att släppa av oss för att han inte kan fortsätta så skulle jag antagligen gå vilse och dö där någonstans. Absolut ingen koll på var jag är.
Kändes som en av Stockholm fula förorter.

Men det var landet utanför Göteborg