LVMH

En dag när jag besökte toaletten på utestället så sitter det en utländsktjej där och håller i toapappersrullarna.
Man fick alltså sitt toapapper från henne.
När man var färdig på toa så var det tänk att man skulle ge henne dricks för att man fick toapapper av henne.
Toapapper som hon inte ens ägde. Man betalade för någonting som egentligen skulle finnas för alla på toaletterna som hon tog för att tjäna pengar.
Men jag är den generösa ju så jag går dit och mer eller mindre häller ut pengarna ur min plånbok.
Full och glad som man var så tyckte jag att hon kunde få det. Plus att större delen av kvällen hade gått jag behövde inte mer av pengarna.
När jag hade dricksat tillräckligt för att hon skulle kunna försörja sig i en vecka så ler jag mot henne och väntar på världens tacksammaste leende.
Men tjejen bara tittar slött på mig och virar ut lite papper och ger till nästa tjej.
Så det var tacken. Absolut ingen alls! Jag har gett henne pengar för någonting som hon inte äger som egentligen var gratis och hon kan inte ens tänka sig att säga tack eller le eller nånting.
Jag är förvånad. Och besviken. Hon var otacksam.
Jag lämnar toaletten förvånad och hör precis just då min favoritlåt.
Och jag glömmer den ensamma, fattiga, otacksamma tjejen inne på toaletten.