Sikta lågt och bli mattant
De kallar oss för en massa dumma saker, kör in i oss med matvagnarna osv.
Aldrig blir man mött av ett leende eller en trevlig mattant.
Vi som sköter oss klagar flera gånger över att dom är sådana mot oss som uppför oss... :S
Jag påpekar alltid:
De har verkligen valt fel yrke!
Och mina kompisar svarar alltid: Dom har nog inte valt det.
Vadå, på något sätt så måste de ha valt det yrket?!
De har ju inte bara hamnat där utan att veta hur det har gått till. Men de hade säkert högre tankar om sina yrken...
Men på något sätt så har de valt det yrket ju...
Snacka om att sikta lågt!
Jag var på en föreläsning i tisdags som bland annat tog upp detta med folk som klagar på sina yrken (läs; pessimister) men som aldrig gör något åt det. Han som föreläste, Nisse Simonson, tog upp det dilemat som man som chef har där man inte får säga "Du kanske inte passar till detta yrke" för då är det diskriminerande och hela skiten.
Föreläsningen handlade om att vi i Sverige har det så bra men att vi trots detta är det folk som mår sämst. Dina mattanter är ju ett exempel på folk som kanske borde ta sig i kragen och göra något åt sina liv.
Skulle aldrig skaffa mig ett jobb där jag blev olycklig eller ännu värre, lät min bitterhet gå ut över andra.
Så jag håller med dig, man gör alltid ett val och i Sverige finns det många val man kan göra. Ingen är låst på något sätt (utöver att vi har skolplikt, måste betala skatt och andra logiska saker).
Man styr över sin egen lycka och man har inte rätt att i ett land som Sverige låta sin olycka gå ut över andra. Det är iallafall min syn på det hela. Lite kallt kanske men väldigt sant tycker jag =)
