samma mönster
När man går i skolan så flyter dagarna bara på. Man tänker liksom inte så mycket. Eller alltså jag menar, man går upp på morgonen och tänker ingenting i stil med hur tråkigt allting e med skolan. Utan man gör sig i ordning och går iväg som vanligt. Inget plugg känns så jättejobbigt ändå.
Men så blir man sjuk och e borta en vecka.
Och då kommer man ifrån allt d där. Man blir liksom van vid att ligga hemma, helt utan någon att prata med.
Och en vecka senare e man frisk igen och ska gå iväg till skolan. Och då känns allting mycket mer annorlunda.
Man känner liksom efter eller va man nu ska säga...
Man känner hur jobbigt d e i skolan och allt sånt....
Fast efter bara en dag så e man ju som vanligt igen. Inne i samma mönster, utan att tänka. Lite läskigt att stanna upp och se allting på ett annat sätt bara :P
Men så blir man sjuk och e borta en vecka.
Och då kommer man ifrån allt d där. Man blir liksom van vid att ligga hemma, helt utan någon att prata med.
Och en vecka senare e man frisk igen och ska gå iväg till skolan. Och då känns allting mycket mer annorlunda.
Man känner liksom efter eller va man nu ska säga...
Man känner hur jobbigt d e i skolan och allt sånt....
Fast efter bara en dag så e man ju som vanligt igen. Inne i samma mönster, utan att tänka. Lite läskigt att stanna upp och se allting på ett annat sätt bara :P
Kommentarer
Trackback
