Lär känna först, döm sen

Något av det tråkigaste jag vet är när folk som man inte känner inte VILL lära känna en.
Jag menar, d e liksom första gången man träffar dom, och jag känner inte dom och dom känner inte mig.
E d inte ganska naturligt att man försöker lära känna personen innan man dömmer dom?....
D tycker jag i alla fall.
Jag va i Alingsås igår igen för att träffa min kompisar.
Så när vi satt på en mysig gård på ett café och äter så kommer d två tjejer gåendes med varsin kaffe i handen.
Tydligen känner dom en av mina kompisar och dom slår sig ner vid vårat bord.
Jag e inte den som e otrevlig så jag sträcker fram handen för att presentera mig.
Inbillade jag mig eller va d verkligen så att dom tvekade lite, som att dom inte ville hälsa?
Fast d gjorde dom i alla fall.
Så började vi allihopa prata en massa, och dom hade mycket gemensamt eftersom att dom alla bor i samma stad, men jag frågade frågor för att förstå vad dom menade, jag ville hänga med i samtalet.
Insåg ganska snabbt att tjejerna var omogna på d sättet att dom inte va intresserade av att prata med någon mer än min ena kompis.
Självklart bryr jag mig inte för dom bor i en liten stad och jag kommer aldrig mer träffa dom. Vad har dom som inte jag har?
Men sen insåg jag att d antagligen va d som va problemet.......
Dom tyckte att jag såg ner på dom för att dom inte kommer från en storstad som jag gör.... Att jag såg ner på dom..
Oj vad fel dom hade! vad d inte stämmer....
Eller jo kanske... I början ville jag lära känna dom eftersom att jag inte kände dom, men sen när jag insåg hur dryga dom var så blev jag nog d som dom trodde.
Jag e bättre än dom för att jag kommer från en storstad och jag ser ner på dom....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0