tjänstefolk, samma som förr

Erfaren servitris som jag är (för det måste jag kalla mig efter tio timmars servering) så kan jag konstatera att det inte är något för mig.
Mycket att tänka på stressigt osv.
Vissa är trevliga men vissa klagar på absolut ingenting.
Men det jag gillade minst av allting var att under champagne minglet så höll vi oss i bakgrunden.
Och plötsligt kändes det som att man inte var någonting värd!
Folk behandlade en som skit, och de tänkte inte på att jag var en vanlig människa de övriga 364 dagarna.
Jag kunde lika gärna varit en gäst men jag tog serverings jobbet som en kul grej.
Så när man stod där i bakgrunden och ens enda uppgift va att fylla på champagne glasen så tyckte man faktiskt lite synd om tjänstefolket förr :/
För dom var ju verkligen inte värda någonting i folks ögon.
Jag tycker att det är hemskt att det verkar sitta kvar...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0