LVMH

Jag var så stolt över mig själv att jag lånade en bok till svenskan en vecka innan redovisningen. I vanliga fall brukade jag låna den bara någon dag innan så detta såg jag som framsteg.
Den skulle vara tillbaka lämnad en månad senare, vilket jag fnös över. Varför skulle jag ha den så länge?
Den skulle tillbaka samma dag som jag hade haft redovisningen tänkte jag.
Men så lyckas man glömma bort det på nåt sätt.
Och den 26, alltså en vecka efter att datumet hade gått ut, så kommer jag att tänka på boken.
Den låg på hallgolvet under min skolväska, helt bortglömd.
Tänkte att jag skulle gå med den dagen efter till biblioteket, men självklart glömde jag bort det.
Men på fredagen den 28 mindes jag det.
När jag går till biblioteket så inser jag att hon som sitter där man lämnar igen boken kommer titta missnöjt på sin dataskärm och sen säga i spydig ton till mig att den e försenad. Och att jag måste böta värsta stora summan eftersom att jag e 18.
Och här skulle inte min charm fungera utan man skulle bli tvungen att köra den andra varianten. Nonchalans.
Så jag skulle svara henne spydigt: Ja då får ni skicka hem en räkning till mig.
Fråga mig inte varför jag tänkte köra den metoden men det kändes helt enkelt rätt. :P
Men så kommer jag att tänka på att det finns ett bokinkast som man bara kan slänga in böckerna ifall man har bråttom.
Det betyder att jag slipper tala med någon otrevlig kvinna och slipper skämmas.
Så jag går raka vägen dit.
Ovanför hänger en lapp där d står att man kan lämna böcker där ifall man har bråttom.
Böckerna får inte vara försenade.
Jaha... Ajdå, tänkte jag och slängde in boken.
Sedan går jag i rask takt ut från biblioteket för att både visa att jag lämnade boken där för att jag hade bråttom och samtidigt för att slippa vara där en sekund längre.
Inte för att dom redan nu har insett att den e försenad. Men det kommer väl...
Men då e jag hemma och tar emot räkningen. Men dom kanske aldrig upptäcker d... (A)

Vi hade svenska prov i hela fem timmar.
Uppsats skrivning.
Alla var jättenervösa över vad vi skulle få för betyg.
Jag vände på mitt papper och såg att jag hade fått VG. Man kunde alltså pusta ut av lättnad och känna sig nöjd.
För på dessa uppsatser fick alla oftast G och jag hade lyckats nå ett VG. Bara att vara stolt över sig själv:)
....trodde jag.
Tydligen hade ALLA fått VG denna gången.
Så plötsligt var man varken bra eller dålig. Man va liksom en i mängden.
Lika duktig som de bästa, men samtidigt lika dålig som de sämsta? :/
Hm.... Endast en fick G (fatta hur hon måste ha känt det:P) och en fick MVG.
Jaha... Så så bra var jag :P

När det har hänt en trafikolycka (som det hade gjort idag) så står det flera spårvagnar och bussar på rad och bara väntar.
Folket som står på hållplatserna står alla lika förvirrade och kollar mot ledet av fordon som inte rör sig det minsta.
Och när det väl kommer en buss så hoppar alla desperat på den för att komma därifrån.
Detta resulterar i att det blir trängsel på t.ex bussen. Men det gör ingen något, för nu är dom på väg i alla fall.
Kvar står några stackare som antingen inte kan ta den bussen eller några som inte kom med.
Och där får dom stå kvar tills det kommer en till buss som har lyckats klämma sig emellan och komma fram till hållplatsen, och ännu en gång blir det trängsel...

Det underbara med det här snökaoset (japp, självklart finns det något bra även med detta) är att det är så tyst ute.
Snön stoppar upp ljudet av alla bilarna.
Vilken härlig tystnad det är ute på gatorna :)

Jag gick från centralstationen till valand. Det tog säkert en halv timma eller något.
På den korta biten (för det är egentligen inte jättelångt att gå) så kommer det fram tio olika killar och pratar med en samtidigt som dom förföljer mig. Fem olika svarttaxi bilar har stannat och frågat om jag vill bli körd hem.
Varför kan man inte gå den biten utan att alla verkligen hoppar på en?
Jag bara väntade på att bli nedslagen, rånad eller nåt ännu värre :/
Men jag klarade mig faktiskt.
Och jag går i centrala göteborg och jag mötte inte en enda svensktalande... va jag verkligen inte utomlands kan man ju fråga sig då...

Jag är verkligen lite av en tidsoptimist ändå.
Igår skulle jag gå hemifrån tio i sex, för att träffa en kompis prick sex.
Tio minuter över fem står jag i myskläder, osminkad och allt.
Vet inte vad jag tänkte med...
Så jag hoppar in i duschen och tvättar håret och allt det där, sen blåser jag det, sminkar mig, klär mig och kvart i sex är jag färdig!
Helt otroligt.
Visst att det var mycket stress, och det kommer inte hända igen att jag är så sent ute, men jag är ändå imponerad av att jag hann! :)

E man stor när man e 10 år? För jag minns inte när jag själv var d. Inte för att d va längesen utan mer för att man lätt glömmer :P
Men min kompis lilla syster som e 10 blir behandlad som en fem åring av familjen. Enligt mig i alla fall.
Men e man så liten så att man borde behandla dom som små eller e man inte så liten?
Jag e den som behandlar henne som att hon e nästan lika gammal som mig :P

Enda tills idag. För då ska jag, min kompis och hennes lilla syster 10 åringen, på bio.
Vi ska se en våldsam film som jag inte alls hade rekomenderat till en tjej under 15 år. Så då blir plötsligt jag den som e nojig och behandlar henne som om hon var fem :P
Såg jag såna våldsamma filmer när jag va 10 då?
Aja, lika bra att gå och se den och sen avgöra om hon e större än vad man tror eller yngre än vad man tror ;)

Prov har man gott om.. Tyvärr...

D roliga e att alla inte pluggar inför dom. Vissa pluggar lite och struntar i ifall d går dåligt.
Jag e säkert lite sån med...

Men den gången då jag vet att precis alla pluggar e när d e svenska prov. Eller svenskprov som d heter enligt min lärare och som han argt påpekar så fort någon säger fel...

Första svenskprovet så gick d väldigt bra för mig. Han kommenterade d till och med inför klassen.
Men andra provet pluggade jag på väldigt mycket också. Men jag hade tydligen inte en av böckerna som vi skulle läsa i. Och jag visste att d skulle komma 4 frågor från den boken på texter så skulle man ange författaren.
Och jag visste att jag inte skulle klara någon av dom. Men jag koncenterade mig på d andra som jag hade texten till i stället och så fick jag få minus på d andra.
Hur mycket minus kunde jag få liksom?
Så tänkte jag hela kvällen och morgonen när provet skulle vara.
Först kom jag fram till att jag antagligen skulle få minus 18 på varje. Men sen så insåg jag hur mycket jag överderv och tänkte att dom omöjligt kunde vara värda mer än 11 poäng. Så jag skulle alltså missa 44 poäng. Men okej.. jag fick väl ta d för den här gången då...

Provet kom. Och jag vände på det och började skriva på allt d jag hade läst på. Sen kom jag till den sista sidan där d jag inte hade läst på fanns. Jag började kolla igenom d ändå. Bara för å se va d va för något.
Sen slängde jag en blick på poängen.

Asså mitt hjärta stannade. På pappret stod d 40 poäng!!!!! 
STYCK!!! Sammanlagt 160 poäng!!!
Minus hundra sextio poäng på mig!!!!
Asså d fanns inte ord för hur jag kände d då....
Fattar inte hur en fråga kan vara värd 40 poäng. Och d fanns inget jag kunde göra.....  :'(

Men i alla fall: Efter den dagen så ser jag till så att jag har ALLA böcker som vi ska läsa inför provet och sen pluggar jag järnet. Så på onsdag ska d bli 160 + till mig.
Och jag vet att alla andra också tänker så här för d e ingen som vill få minus 160 poäng...

Var och fikade igår med M.
Vi gick till Condeco även fast jag lovade mig själv att aldrig mer gå dit med tanke på hur dåligt dom behandlar en.
Beställde varm choklad igår.
Det bästa bordet blev taget av en två meter lång man (som va allmänt ofräsch.) Det roliga med honom var att han var ute och rökte heeeeela tiden. Så han satt ändå inte vid sitt bord.
Var han då tvungen att ta det bästa bordet på hela caféet? :/

LVMH -